ja, helt klart är det ju LCHF som gäller för mig. Min resa med denna livsstil (vägrar kalla det diet) har en lite krokig väg fram till nu. För några år sedan började min man och jag LCHF:a men bar oss så bakvänt åt att jag bara stod ut i 10 veckor. Mådde asdåligt! Då tänkte jag att nej, det här är ju bara nonsens! 

Därmed föll jag in i gamla mönster och svältkost. 

Som de flesta LCHF:are vet så fungerar svältkost inte på alla. Definitivt inte på mig. I alla fall inte om man skall titta efter varaktigt resultat. Innan mitt första försök med LCHF svalt jag ner mig 30 kg. Det tog 2 1/2 år och jag var hungrig hela tiden. När jag inte orkade vara hungrig längre gick jag upp allt igen. Fruktansvärt jobbigt.

Som en ständig bantare har känslolivet verkligen fått åka berg och dalbana. Man hoppas, kämpar och sliter för att sedan drabbas av djupaste förtvivlan. Att alltid få höra att du ska äta mindre och röra dig mer, det är så enkelt det är!

Nej det är det fan inte!!

Under den här perioden vägde jag all min mat och räknade ut varenda jävla kalori. Rörde på mig mer än någon annan jag känner. Med träning och promenader sammanlagt motionerade jag mellan 8 -12 timmar i veckan. 12 - 1500 kalorier per dag. Ändå tog det mig så lång tid att gå ner och jag var ständigt hungrig. Jag ljög givetvis för omgivningen och talade om att jag var så nöjd med hur jag åt och jag var inte hungrig. Men hungern blev en ständig följeslagare och man vande sig vid det. Om man någon gång skulle vara mätt kändes det konstigt och man undrade vad som var fel...

Folk runt omkring kan också ställa till det. En kille ropade efter mig en gång när jag gick hem från affären att om jag inte handlade så mycket skulle jag inte vara så fet.

Än idag känner jag ett behov av att försvara mina kassar med tvättmedel, toapapper, vitkål och loka. Han hade inte en jävla aning om nånting, hade inget i mitt liv att göra och ändå fick han mig att känna mig som en dålig människa för att jag inte passade in i rådande kroppsideal. Och kommentaren har följt mig sedan dess. Sjukt.

Så hur hittade jag då tillbaka till LCHF?

Jo, två graviditeter men graviditetsdiabetes gjorde att jag fick upp ögonen för kosten på det här viset igen. Jag koststyrde diabetesen och lärde mig vart efter vad jag klarade och framför allt vad jag inte klarade. Dietistens råd om att äta havregrynsgröt och grovt bröd fick mitt blodsocker att skjuta i höjden. Men fil utan socker och ägg gick hur bra som helst. Önskar bara att jag gjort kopplingen till fettet så hade sluppit ha nedräkning till nästa mål mat..... 

Nu började jag inte med LCHF förrän ett antal år senare, men erfarenheten med diabetesen var det som fick mig att börja titta på LCHF igen. Och den här gången lämnade jag inget åt slumpen. Kostdoktorn, olydiga diabetiker och föreläsningar på löpande band. Den här gången har jag inte lämnat något åt slumpen. 

Det tror jag är a och o när man skall göra en sån här omläggning. Man måste vara påläst och ha klart för sig varför man gör vissa saker och hur det fungerar. Orsak och verkan är viktigt i sammanhanget.

Så nu visar vågen på -14 kg, det fortsätter neråt sakta men säkert. Fort går det inte, min kropp har ingen som helst lust att bara släppa ifrån sig allt den samlat på sig. Men det går åt rätt håll och jag känner stor tillförsikt till att jag kommer att nå mitt mål. Minst 30 kg skall bort. Det bästa av allt är det faktum att jag inte behöver vara hungrig längre. 

Puss