Jag är en ganska luttrad 5 barns mamma. Efter 22 år i mammarollen är det inte mgcket som får mig att tappa fattingen egentligen. Ungar experimenterar med det mesta och här har vi ganska högt i tak. Så länge barnen mår bra så är ju hela livet bra känns det som.

Men nu mår ju inte alla barnen helt optimalt hela tiden. Vår minsta gudinna, Idun, är nyss 6 år fyllda. Jag är helt övertygad om att tösen har minst Aspberger och kanske i kombination med ADHD. Jag anser mig vara kapabel att ställa den diagnosen på henne eftersom jag tidigare har barn med samma diagnos. Tro nu för guds skull inte att jag är en sån där hispig mamma som letar fel på mina barn för att jag tycker det är jobbigt att vara mamma. Så är inte fallet över huvud tagen det kan jag försäkra.

Däremot ser jag vilka svårigheter min lilla gudinna har i olika sammanhang, något som blev väldigt tydligt i och med skolstarten. Hon hade det ruskigt jobbigt med omställningen de första veckorna. Som tur är ser vi en ljusning redan nu och det finns hopp om en bra skolgång. Jag är väldigt glad över det faktum att det inte är en grav diagnos vi pratar om.

Det jag har märkt med framför allt denna lilla gudinna är det faktum att ju renare mat som ställs fram på bordet, desto mindre svårigheter har hon. Humörssvängningarna blir inte lika kraftiga och utbrotten inte lika starka. Hon har mycket lättare att ta en instruktion i upprört tillstånd om hon får mat som inte innehåller en massa konstiga tillsatser.

Det är under ganska lång tid jag studerat detta fenomen och det slår aldrig fel. Oftast när vi har ätit borta kommer det som ett brev på posten. Humöret åker berg och dalbana och tillvaron blir väldigt jobbig. Inte för mig, jag förstår vad som händer och varför, men för henne! Jag ser paniken i hennes ögon när humöret drar iväg, hon vill men kan inte hejda sig. Nu har jag lärt mig att när det blir så är det bara att sätta sig med henne i famnen och låta henne gråta ut, för precis som sin mamma kommer ilska och frustration i sällskap av tårar.

Eftersom jag sett detta över lång tid så finns för mig ingen tvekan. Tillsatserna förvärrar hennes tillstånd, om det nu är okay att använda det uttrycket. Sen kan experterna hävda motsatsen så mycket dem orkar. Jag vet vad jag ser och jag vet vad många andra vittnar om. Det finns inga argument i världen som kan få mig att ändra uppfattning om det. Vi skall äta mat, inte kemikalier!

Pussen!